Bättre sent än aldrig....

Jaaaa vad ska man säga! Jag har varit kass på att uppdatera och som vanligt är det mattes fel.
Men nu är jag här och jag vet att ni saknat mig, eller hur?!
Vad har hänt i sommar då?! Jag har varit i stugan och slappat mest hela tiden. Jag har badat, tyvärr! Jag hoppade inte i frivilligt om ni tror det utan matte "råkade" vicka till bryggan lite så jag ramlade i. Hon "råkade" göra det 3 ggr i sommaren till och med.
Här hemma byggs det och ändras om hela tiden så jag har nya hörn i huset att inspektera mest hela tiden. I köket har det satts in 2 enorma glasdörrar, så nu har jag stenkoll på allt som rör sig på gården och ute på vägen dessutom. Jag varnar alla vid minsta rörelse. Då menar vi ALLA. Jag tror till och med grannarna 500 m bort hör mitt varningsrop när någon kommer in på vår gård eller rör sig ute på vägen. Matte är inte så överlycklig över mitt vaktande eftersom jag oftast vräker ur mig när jag ska varna. Det är inte lite gruff ochoch småskall, nääää här brölar man ut allt man har när man vill ha nåt sagt, precis som matte när hon skäller på husse. Dom ska väl inte göra nån skillnad på henne och mig?! Annars är det väl inte mycker mer som händer här hemma. Finns inte så mycket tid för husse och matte nu när huset håller på att få ett lyft, men matte spånar i några kurser framöver, så vi får väl se vart vi hamnar.
Jag har en gammal historia att berätta om ni har lust att hänga med =)
Eller så gammal är den inte, från i vintras när grannen Nicklas kommer förbi och frågar om han får låna mig en sväng för han ska ut och åka längdskidor. Jag hade inte en aning vad som väntade mig, men husse och matte log från öra till öra när dom skickade iväg mig, så jag misstänkte att det skulle bli något roligt. Nicklas hade med sig Tilda och Linus oxå samt en spårlina.
Han knöt linan runt magen och kopplade fast mig. Han hade två pinnar i handen, så kallade stavar och långa pinnar med en böj längst fram, en på vardera fot som kallas skidor. Tilda och Linus åkte en bit före och ropade på mig, så jag försökte pinna på och komma ikapp, men det var lite trögt för jag fick liksom dra Nicklas den latmasken. Han åkte bakom och tog några enstaka staktag med stavarna. Vi åkte ner på isen och vi fick upp bra med fart. Super roligt! Jag drog både Tilda och Nicklas mellanåt. Helt plötsligt hör jag mattes röst! Hon kallade på mig! XAAAAAAAREK! Jag kollade upp 200 m från strandkanten och där står hon! På ställningen vid vårt hus! Skynda var min första tanke, jag måste dit, fort! Jag viker av och får  upp farten ganska snabbt och det jag inte tänkte på var att jag hade Nicklas i släptåg! Jag hade fullt sjå att komma fram till matte som skrek på mig som en galning, vad kunde hon vilja mig när jag var ute på äventyr, måste vara nå viktigt, så att Nicklas skrek bakom mig brydde jag mig föga om. Mitt mål var matte, that's it! Jag parerade för granar, björkar och sist men inte minst grannens staket, tur det var djupsö med halv skare så det inte var så högt att hoppa över som det brukar, för mig vill säga, måste ju tillägga att det var fler än jag som var tvungen att ta mig över. Nicklas som jag helt glömt bort där bakom fick hoppa över med stavar och skidor, han höll nätt och jämnt på att ta sig över. Å vilket beröm jag fick när jag kom fram.... Av matte alltså, Nicklas låg där bakom och stånkade och stöna fram några obegripliga ord som var riktad mot matte, som i sin tur bara stod och skrattade. Matte ville inget särskilt, så jag fick dra mig ner till isen igen där Linus och Tilda stod och väntade. Nicklas var skapligt slut när vi var tillbaka igen, så jag gav honom lite extra skjuts på raksträckorna. Ett äventyr jag sent kommer att glömma, det kommer inte matte heller göra och antagligen inte Nicklas. Det finns bilder, matte ska bara leta fram dom, återkommer.
Nu ska jag återgå till sidoläge!
Nospuss på er //Xarek