Snickare...

Hejhopp!
Det är full rulle utanför fönstret här hemma. Det är snickare och lastbilar, hamrande, bankande, sågande ja allt ni kan tänka er för mina stackars små öron. Enda gången jag får gå ut nuförtiden är när matte tar med mig på promenad eller när snickarna åkt hem. Tydligen är ena snickaren rädd för hundar (!?!?!?!) Hur kan man rädd för lilla mig?! Jag som är så beskedlig, NOT!!!! Snäll, men aningen framfusig! Därför får jag inte ens vara ute fastkopplad, matte är rädd att jag skrämmer livet ur den stackars snickaren.
Promenaderna med matte och Tristan har vart skoj i allafall. Matte låter mig vara lös på ängen i djupsnö vilket har varit såååååå roligt. Bilder kommer här nedan, först några vackra bilder på mig när jag får se vad snickarna har för sig. Matte lät mig kolla ut genom köksfönstret. Det sitter högt så jag får ta stöd på diskbänken, vilket jag absolut inte får göra om ingen säger att jag får göra det. Jo en sak till jag fick göra idag (undra vad jag gjort för att få göra allt det här) Jag fick klättra upp i soffan och mysa med Tristan. Pussa honom på kinden och händerna. Var så himla gosigt. Han nöp mig i nosen, men det gjorde inget eftersom han har så små fingrar så gjorde det inte så ont. Nu sk ajag återgå till att pipa lite i hopp om att vi ska gå ut snart.
Nospuss på er